-->

L O P P I S R A C E

I två år hade vi på Lundagård ordnat sommarloppis utanför vår butik och efter att ha pratat med några andra om att utöka loppisförsäljningen till ett evenemang för hela byn så ordnades det första loppisracet år 2011. Då hade vi tjugofem inprickade försäljningsplatser på kartan som delades ut till besökarna som med iver intog byn. År 2012 hade deltagarantalet ökat till 65 gårdar med ca 115 försäljare och 38 försäljare på Klackens bakluckeloppis. År 2013 drog vi en gräns vid 40 deltagande gårdar för att besökarna skulle hinna runt till alla platser, samma koncept användes år 2014. Följande år 2015 beslöt vi att ha en paus och ordna Loppisracet vartannat år och nu ordnar vi alltså racet igen den 2 juli kl. 10–18, välkommen!


Så här skrevs det 2011 i tidningen Papper om händelsen:
"För tredje året i rad ordnas det loppisdagar i Purmo. Det är däremot första gången resten av byn också slår upp garagedörrar och trädgårdar för att välkomna sakletare. Med kartor i händerna kryssar de nu runt om i byn för att hitta alla gårdar där det ordnas loppis. Det ligger spänning i luften.
- Efter att i två år ha ordnat loppisdagar utanför vår butik, lovade vi att ta hand om arrangemangen för ett loppis hela byn kan delta i, säger Aja Lund.
Just nu står hon bakom kassadisken i hennes och maken Christians affär med samma namn som företaget, Lundagård.
- Genom att folk får ordna loppis på sina egna gårdar är det dessutom en ypperlig möjliget att sälja lite större grejer och stämningen blir helt annan än på ett vanligt loppis, säger Aja.

Utmaning att inte jobba med massproducerat
Både hon och maken beskriver sig som samlare av naturen. Ständigt på jakt efter annorlunda föremål.
- Men vi samlar inte för att samla, vi samlar för att skapa och inspirera andra till att göra detsamma.
När paret köpte sitt första hus startade intresset för gamla byggnader och återanvändning. Sedan 2008 driver paret gemensamt företaget som säljer både nya och gamla inredningsprodukter, vintagetextiler och gamla möbler.
- Det är helt enkelt mer utmanande att skapa något av sådant som inte är massproducerat, säger Aja.
Paret faschineras av tanken att omge sig med naturliga material som är bra för både miljön och människorna. Sakerna som finns till försäljning i butiken i Purmo och i webbshopen, är ibland fynd från parets många auktionsresor eller från gamla hus.
- Inget loppis eller fyndplats är sig lik. Egentligen gillar vi att leta grejer på alla möjliga ställen, konstaterar Aja.
Butiken, som ligger mitt ute på landsbygden, har blivit ett utflyktsmål men också en inspirationskälla. Nu ringlar kön till kassan genom affären. Silverskedar, gamla skolplanscher och emaljskyltar hittar nya ägare.
- Det är dethär som är så roligt! Det som inte en person behöver kan vara just det någon annan är på jakt efter, säger Aja.

Fyndare på gården
Utanför butiken står enligt kartan nio försäljare. I verkligheten kan man konstatera att de är fler än så. Josefin Öst packade tillsammans med sin familj ihop lite saker igår. Nu står hon och säljer porslin, böcker och begagnade småprylar.
- Bäst har böckerna gått åt. Jag tror nästan att fyndlådan är tom snart, säger hon och skrattar.
Själv är hon ingen inbiten loppisbesökare, men tycker om stämningen på gårdsloppis och folket man träffar.
- Några fynd har jag också gjort själv, mest pysselmaterial till mina smycken som jag hållit på och tillverkat i ett år snart, säger Jakobstadsbon som numera studerar i Åbo.

Hjälpredor förra året
Lite längre bort står systrarna Enges, Ingrid och Iréne. De har varit med på loppisrace redan förra året.
- Det är vår moster som äger butiken, men det är första året vi säljer själva, berättar Ingrid, som förra året deltog i loppisracet som hjälpreda.
På bordet framför tjejerna ligger kläder, leksaker och böcker.
- Men det är mormors gamla tyger som gått bäst åt, konstaterar Iréne och visar upp blommiga mönster i olika färger.
Själva har tjejerna inte hunnit se sig om på de andra loppisborden. Men de vet ändå vad de är på jakt efter.
- Smycken! Det vill jag fynda, säger Ingrid.
- Och vi ska stå här alla tre dagar, så vi kommer troligen att hitta nånting, konstaterar Iréne innan hon återgår till växelkassan.

Johanna Heinonen har klätt sig för loppisrace i en sval långklänning.
- Vi körde faktiskt hit från Vasa, säger Johanna som var på plats redan en kvart innan evenemanget börjat.
Några fynd har det inte blivit ännu, men hon är nöjd ändå.
- Jag har länge velat besöka Lundagårds egen butik eftersom jag följer med bloggen, men det har inte blivit av. Nu är jag övertygad om att vi kommer att komma hit till Purmo igen.
Johanna ska snart bege sig vidare till de övriga gårdarna som deltar i racet.
- Jag tycker om att gå på loppis, men är väl sådär halvnöjd med det utbud som finns i Vasa. Gårdsloppis är riktigt roligt, och nånting som ordnas alldeles för sällan!" 


Andréa Högberg